Till den slaviska skriftens och kulturens dag:
om de svenska sidorna i Leo Tolstojs familjekrönika

Den 24 maj firas den slaviska skriftens och kulturens dag, tillägnad minnet av de heliga Kyrillos och Methodios – skaparna av det slaviska alfabetet. Det gemensamma slaviska alfabetet, som skapades på 800-talet, lade grunden för utvecklingen av skrift, litteratur och kultur i Ryssland och andra länder i Central- och Östeuropa.

Därför är denna dag så viktig för vårt mångnationella land, där kulturen i alla tider har förenat olika etniska grupper till en gemensam helhet. Den ryska kulturen är samtidigt en oumbärlig del av det globala kulturarvet: ryska diktare och författare, konstnärer och tonsättare åtnjuter välförtjänt erkännande som förebilder för andlighet, estetik och harmoni.

Bland sådana symboler för rysk kultur finns författaren Leo Tolstoj, vars verk – Krig och fred, Anna Karenina med flera – har översatts till många språk i världen, inklusive svenska. Det är kanske mindre känt utanför Ryssland att Leo Tolstoj också var en folkbildare och författare till särskilda läroböcker för bondbarn – ABC-boken och Den nya ABC-boken. Den store författaren, som besatt en enastående litterär och konstnärlig begåvning, påstod att det ryska språket är resultatet av ett tusenårigt kulturskapande och ett outtömligt rikt verktyg för det ryska folkets andliga liv.

En fascinerande historia knyter Leo Tolstoj till Sverige – ett land som tycks vara både geografiskt och kulturellt långt från Jasnaja Poljana – Den Ljusa Gläntan, släktgodset i centrala Ryssland där han föddes, levde och verkade. Ändå bor idag många av Tolstojs ättlingar just i Sverige, och en av det ryska litterära geniets söner är begravd i Sireköpinge i Skåne.

Lev Lvovitj Tolstoj (1863–1945), som grundade denna gren av den adliga familjen Tolstoj, var en av författarens mest begåvade barn. Han prövade sina vingar som författare, publicist och skulptör. Den ryske litteraturhistorikern Pavel Basinskij berättar om honom i boken Lev v teni Lva (Lev i skuggan av Lev. En berättelse om kärlek och hat), där han beskriver hur Lev Lvovitj omedvetet projicerade sin fars erfarenheter och livsåskådning på sitt eget liv, hur han försökte följa den äldre Tolstojs läror, men med tiden hamnade i polemik och öppet motsatsförhållande till sin berömde far.

Lev Lvovitj kom till Sverige för att behandla sin ”nervsjukdom” hos den kände läkaren Ernst Otto Theodor Westerlund (1839–1924), som tog emot patienter från hela Skandinavien och även andra delar av Europa på sin klinik i Enköping. Den själsliga och personliga pånyttfödelse som Tolstoj den yngre genomgick i Sverige tillskrivs till stor del också doktorns dotter, Dorotea (Dora) Westerlund, som Lev Lvovitj gifte sig med redan under sitt första år i Sverige.

Deras bröllop ägde rum i maj 1896 i Stockholm. En intressant detalj ur Basinskijs bok: de vigdes två gånger – enligt både ortodox och luthersk ritual – först i Frälsarkyrkan vid den ryska ambassaden, sedan i Hotell Rydberg, uppkallat efter den berömde svenske författaren. Bröllopsvittne var Rysslands ambassadör i Sverige och Norge, Ivan Aleksejevitj Zinovjev.

Lev Lvovitj beskrev sina intryck av Sverige i reseberättelser som senare samlades i boken Det moderna Sverige i brev, essäer och illustrationer av L.L. Tolstoj. Verket publicerades 2022 på svenska under titeln Brev från Sverige till Ryssland kring sekelskiftet 1900. Han uttryckte sin beundran för Sverige, berömde landets sätt att organisera ekonomi och samhällsliv, och beskrev en känsla av andlig släktskap med landet – med tanke på den varjagiske fursten Rurik, som kallades till Ryssland och från vilken familj Tolstoj härstammar på moderns sida, prinsessan Maria Nikolajevna Volkonskaja.

Lev Lvovitj och Dora Westerlund fick tio barn, alla med ryska namn. År 1922 gick paret skilda vägar, men i slutet av sitt liv återvände Lev Lvovitj till Sverige och bodde där under sina söners omsorg fram till sin död 1945.

Den sovjetiske journalisten Gennadij Fisch berättar i sin bok Skandinavien i tre ansikten om möten med Tolstojs ättlingar i Sverige, som berättade att de fått höra mycket om sin ryska härkomst just från sin svenska mor: ”Morfar var alltid mycket hänsynsfull mot henne. En man med stor takt och uppfostran. En riktig gentleman.” Enligt familjetraditionen undervisade Leo Tolstoj sin svärdotter, som från början bara kunde några ord ryska, i det ryska språket med Bibeln som lärobok och hjälpte henne dessutom att förbättra sin ridning.

Denna historia, med sitt dramatiska förlopp och oväntade vändningar, vore värdig Leo Tolstojs egen penna. Den lever vidare i Sverige än idag som en värdefull del av den store författarens familjehistoria.

De illustrationer som används i artikeln är hämtade från Pavel Basinskijs bok Lev i skuggan av Lev. En berättelse om kärlek och hat.