Artikeln av Rysslands ambassadör i Sverige Sergey Belyaev med anledning av 80-årsdagen av Segern i Stora Fosterländska kriget

80-årsdagen av Segern i Stora Fosterländska kriget närmar sig.

Denna dag brukar kallas för "ett firande med tårar i ögonen", då vi erinrar oss om det sovjetiska folkets mod och självuppoffring. Vårt folk betalade det högsta priset för att rädda världen från det fascistiska hotet. Vi sörjer också alla dem som föll offer för detta förödande krig.

Totalt krävde kriget 26,6 miljoner liv av sovjetiska medborgare, varav nästan 14 miljoner civila. Cirka 2000 städer förstördes, och över 70 000 byar och samhällen jämnades med marken. Enbart belägringen av Leningrad, som varade under 872 dagar, krävde upp till 1,5 miljoner människoliv. De flesta av dem dog av svält.

Diplomatisk front 

Inte bara soldater och arbetare på hemmafronten bidrog till Segern, utan också diplomater, inklusive de som tjänstgjorde i Norden.

Sverige förblev formellt neutralt, även om denna neutralitet var tyskvänlig. Stockholm fortsatte att leverera järnmalm till Tyskland ända fram till 1944 och tillät tyska militära transporter genom svenska järnvägar. Svenska frivilliga tjänstgjorde i Tysklands och Finlands väpnade styrkor.

I spetsen för Sovjetunionens dåvarande beskickning i Stockholm stod Aleksandra Kollontaj, först som minister och senare med ambassadörens rang. Under krigsåren gjorde hon sitt yttersta för att väcka sympatier för Sovjetunionen hos svenskar. Tack vare hennes ansträngningar samlade svenskarna in och överlämnade flera ton humanitärt bistånd till barnen i det belägrade Leningrad.

Sovjetunionens legation i Sverige gav ut ett informationsblad på ryska, engelska och svenska, som beskrev det verkliga läget vid fronten. Ambassaden anordnade även kulturevenemang, inklusive visningar av sovjetiska filmer.

Aleksandra Kollontajs största bidrag till Segern blev dock hennes hemliga diplomati i syfte att få Finland att dra sig ur kriget. De första mötena ägde rum i Stockholms förort Saltsjöbaden. Det tog flera månader av intensiva förhandlingar förrän finländarna gick med på Sovjetunionens villkor. Den 19 september 1944 undertecknade Sovjetunionen och Storbritannien å ena sidan, och Finland å andra sidan Moskvaavtalet (s.k. Mellanfreden).

Minnet lever

Trots att inga stridigheter ägde rum på svenskt territorium, finns det en hel rad gravar av sovjetiska medborgare runt om i landet. De antingen omkom under flykten från fångläger i norra Finland och Norge eller avled av sina skador och sjukdomar på sjukhus i norra och södra Sverige. Våra landsmän tar numera hand av sådana gravar på kyrkogårdar i norra Sverige och Malmö och Lund. Inför Segerns 80-årsdag upptäcktes tre tidigare okända gravar av våra landsmän på Pålsjökyrkogården i Helsingborg.

Vi har fortfarande en möjlighet att ta del av vittnesmål om kriget från dess veteraner och arbetare på hemmafronten. Deras ovärderliga minnen har med stor omsorg samlats i en bok som förberetts av Ambassaden inför Segerns 80-årsdag.

Våra på riktigt modiga (med tanke på den utspridda, även på statlig nivå, russofobin i Sverige) landsmän i Stockholm har återigen kört genom staden i kortege till minne av krigets hjältar, vilket de redan gjort redan flera år i rad inför Segerdagen.

Nej till historieförfalskning

Tyvärr bevittnar vi numera försök att revidera historien och att glorifiera nazistiska förbrytare och deras medlöpare.

Det är både upprörande och farligt att västerländska politiska ledare försöker likställa nazism med kommunism. Det är exempelvis märkligt att höra från Stockholms officiella företrädare att "det transatlantiska samarbetet besegrade först nazismen och sen kommunismen". I andra världskrigets kontext får begreppet "ett transatlantiskt samarbete" ju enbart syfta på anti-hitlerkoalitionen bestående av Sovjetunionen, Storbritannien och USA.

Nu ser vi hur detta "transatlantiska samfund", eller med andra ord "det kollektiva Väst", återupplivar nazismen genom att blunda för dess tydliga uttryck såsom Kievregimens grova brott och neonazismens framväxt. Sverige accepterar även det faktum att Ukrainas väpnade styrkor inkluderar sådana förband som brigaden "Edelweiss" (uppkallad efter en av divisionerna inom Waffen-SS) och bataljonerna "Azov" och "Aidar", samt stödjer dem finansiellt.

På Segerns 80-årsdag vill vi ännu en gång påminna om det hjältedåd som vårt multinationella folk begick. Det försvarade Fosterlandet och räddade Europa från "det bruna pesten" trots oerhörda prövningar.

Sovjetfolkets hjältedåd i det kriget är inte bara en del av det förflutna. Det är en lärdom för framtidsgenerationer som aldrig får glömmas!